Jag tror att jag älskar Hanna!

Näst sista uppgiften innan kursen är slut går in på sin sista vecka snart. Och jag sitter som vanligt fast och känner mig både blåst och jäkligt duktig. Ganska frustrerande när jag med hjälp av mina kurskamrater känner att jag förstår, bara för att sen när javascripten ska skrivas upptäcka att jag nog inte alls har fattat. Eller tänker väldigt, väldigt konstigt.

Efter den här uppgiften är det "bara" projektarbete kvar. Har haft svårt att arbeta både med den och med uppgiften samtidigt så jag har mest gått och filat på idéer som jag efter inlämningen av uppgiften måste få ner på pränt. Den 7 juni ska allt vara inlämnat och det känns väldigt skrämmande. Och skönt. Och en aning tråkigt också. För än så länge är det ju roligt det här. Det är lite som att ha hittat hem. Till ett jäkligt stökigt och oorganiserat hem men ändå ett hem!

Mitt i att jag sliter mitt hår (igen) över den här uppgiften så har jag gått och blivit lite smått kär i Hanna. Hanna har granskat alla mina uppgifter i kursen och jag har hittills fått godkänt på alla. Den där senaste, den med kaninerna som skulle byta färg, som jag gnällde om för inte så många veckor sen - den fick jag precis besked om att jag blev godkänd på. Av ingen mindre än Hanna. <3 Att hon desutom skriver "Bra jobbat med extrameriterna...". Jag behövde verkligen få höra det där!